Idag väljer jag att gå på ett möte för min skull i stället för att gå och beundra dottern på hennes simskoleavslutning.
Så hade jag inte gjort för ett år sedan.
Vilken riktning denna utveckling går i kan jag inte bedöma. Det är lätt att gömma sig bakom "om inte mamma mår bra mår inte barnet bra" ett uttryck som är sant i sig men samtidigt en rätt värdelös klyscha. Typ:
"mamma mår bra av att supa sig redlös på lördagkvällarna så då lämnar hon barnet ensamt och går ut och gör det"
"mamma mår inte bra av att behöva offra tid på att vara på barnets skola, hon mår bättre av att jobba".
Det går att använda den där klyschan till att rättfärdiga vilket sopbeteende som helst. Men även om jag borster från ytterligheterna så är de flesta aktivitetsbeslut en fråga om balans. Eller någon slags utilitarism kanske "vad är balansen mest nytta/minst skada"
-Kommer dottern att vårda trauman resten av livet för att mamman inte dök upp på simskoleavslutningen? Knappast - pappan är ju där, men det är klart att det är roligare ju större beundrarskaror man kan skåpa ihop då det är någon form av evenemang och vårt släktsystem är så glest att det inte finns så många att ta till. Och mamman var på skolavslutningen, köruppvisningen, gymnastikuppvisningen...
-Kommer mamman att gå under och hamna på självmordskliniken om hon sitter av en avslutning i stället för att nära sin mentala styrka genom ett möte med likasinnade? Knappast - hon kommer att finna en massa meningsfullt och framför allt känna sig som en bra mamma som sitter där och tindrar.
Kanske känner jag att mammigheten får ta för mycket plats för fel saker emellanåt - att jag hellre fokuserar energi och ambition på att tillföra mer än bara applåder i dotterns liv.
lördag 7 juli 2007
tisdag 3 juli 2007
Efter loppis
Jula har haft sitt stora loppis och sedvanligt låter de grejorna som blivit över stå något dygn innan de fraktar dem till tippen. Det är folkvandring till platsen och alla åldrar och typer kliver runt och fyndar.
Mitt liv är fullt så jag hade tänkt låta bli men vi talade om att det behövdes ett litet bord till kannan med dopvatten i Domkyrkan så jag åker ändå upp. Och hittar till min häpnad genast en blompelare Med Möjligheter. Jag hör också att det dundrar och kraschar en bit bort där några gossebarn just försvunnit utom synhåll. Och jag minns att förra året var det så att några vandaliserade bland allt som var kvar vilket gjorde det betydligt jobbigare för Julas funktionärer att städa upp så det var t o m prat om att ta bort den där möjligheten att gratisfynda efter loppisdagen.
Så jag traskar iväg bortåt oväsendet och hittar några sönderslagna pinnstolar och lite krossat glas, fast gossarna har flyttat sig. Jag går efter dem och talar med dem om sönderslagningen. De ser sådär halvskamset uppkäftigt "gå-och-göm-dig-kärring" ut som barn brukar se ut när de vet att de är på hal is men tänker neka sig blå.
Men grejen är att jag inte tänker skälla alls - jag skulle nämligen själv tycka att det vore skitkul att helt hämningslöst få slå sönder en massa grejor. Ibland när jag är inne i en porslinsaffär kan jag drabbas av fantasin att få gå lös på alltihop med ett bollträ...av min omgivnings oförstående miner förstås jag att denna fantasi inte är så vanligt som jag trodde. I alla fall förstår jag gossars drift att slå sönder saker, särskilt om de är några stycken som kan hetsa varandra lite och jag tycker också att det är rätt smart att passa på att slå sänder något som ändå ska i containern. Problemet är bara att det blir så besvärligt att röja efter massakern och det tror jag inte pojkarna har insett. Så då talar jag om det för dem och frågar om de tror att de kan avhålla sig från att slå sönder något mer? Det tror de och sedan skiljs våra vägar.
Jag funderar efteråt på om man möjligen skulle göra ett litet projekt av detta - alltså fastslå en tidpunkt då alla som vill slå sönder saker fick komma och göra det. Alltså först har man auktion och loppis sedan låter man "gratisdygnet" passera och det som sedan är kvar ska ju till tippen så då bjuder man in vandalerna och erbjuder dem fri krossning - mot att de hjälper till att städa upp efteråt.
Det är lätt att fnysa åt meningslös skadegörelse men om det nu finns en möjlighet att få utlopp för den lusten utan att någon skada är skedd kunde man göra den till ytterligare en vi-skaparaktivitet i bygden.
Mitt liv är fullt så jag hade tänkt låta bli men vi talade om att det behövdes ett litet bord till kannan med dopvatten i Domkyrkan så jag åker ändå upp. Och hittar till min häpnad genast en blompelare Med Möjligheter. Jag hör också att det dundrar och kraschar en bit bort där några gossebarn just försvunnit utom synhåll. Och jag minns att förra året var det så att några vandaliserade bland allt som var kvar vilket gjorde det betydligt jobbigare för Julas funktionärer att städa upp så det var t o m prat om att ta bort den där möjligheten att gratisfynda efter loppisdagen.
Så jag traskar iväg bortåt oväsendet och hittar några sönderslagna pinnstolar och lite krossat glas, fast gossarna har flyttat sig. Jag går efter dem och talar med dem om sönderslagningen. De ser sådär halvskamset uppkäftigt "gå-och-göm-dig-kärring" ut som barn brukar se ut när de vet att de är på hal is men tänker neka sig blå.
Men grejen är att jag inte tänker skälla alls - jag skulle nämligen själv tycka att det vore skitkul att helt hämningslöst få slå sönder en massa grejor. Ibland när jag är inne i en porslinsaffär kan jag drabbas av fantasin att få gå lös på alltihop med ett bollträ...av min omgivnings oförstående miner förstås jag att denna fantasi inte är så vanligt som jag trodde. I alla fall förstår jag gossars drift att slå sönder saker, särskilt om de är några stycken som kan hetsa varandra lite och jag tycker också att det är rätt smart att passa på att slå sänder något som ändå ska i containern. Problemet är bara att det blir så besvärligt att röja efter massakern och det tror jag inte pojkarna har insett. Så då talar jag om det för dem och frågar om de tror att de kan avhålla sig från att slå sönder något mer? Det tror de och sedan skiljs våra vägar.
Jag funderar efteråt på om man möjligen skulle göra ett litet projekt av detta - alltså fastslå en tidpunkt då alla som vill slå sönder saker fick komma och göra det. Alltså först har man auktion och loppis sedan låter man "gratisdygnet" passera och det som sedan är kvar ska ju till tippen så då bjuder man in vandalerna och erbjuder dem fri krossning - mot att de hjälper till att städa upp efteråt.
Det är lätt att fnysa åt meningslös skadegörelse men om det nu finns en möjlighet att få utlopp för den lusten utan att någon skada är skedd kunde man göra den till ytterligare en vi-skaparaktivitet i bygden.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
